Juliette

för några dagar sedan publicerade Juliette från ponnyakuten 1 detta inlägget på sin blogg. 

För er som inte vet så har dom tagit bort pedro pga gaffelbensskada.

Men tidigare i år skrev hon ett inlägg 

Ge mig en andra chans,snälla!

Nu är det så att jag har blivit helt kär i en häst. Ni förstår inte hur sugen jag är på att hoppa upp på hästryggen igen. Jag har vart de så sjukt länge nu. Jag har bara inte velat säga något,jag har inte sagt det till någon. Inte ens mina föräldrar eller kompisar. Men jag kan inte hålla mig längre nu. Jag saknar att ha ett mål,SM. Mina kompisar får aldrig förhinder,det går alltid så bra för dom..jag blir så ledsen. (Nu gråter jag.)  Det ända jag vill är bara att ha en allra,allra,allra bästavän! Jag har emma, men är det samma sak? nej,två helt olika relationer. Jag saknar att om allt bara är skit kan man åka ut till hästen och gråta och tala om hur man känner. Dom finns alltid där för en. Varför kan inte jag bara få en andra chans? Nej,för mina föräldrar har skillt sig och då funkar de inte. Men jag vet att de går. Jag klarar av skolarbetena,det har jag alltid gjort,så varför skulle inte jag göra det nu? Det handla bara om att komma in i en rutin. Jag skiter i min fucking månadspeng,om jag inte shoppar lika ofta som mina kompisar även fast det är de jag älskar. Men något som jag älskar mer är att rida! Det kommer jag alltid att göra,oavsett.

Jag saknar dom svettiga träningarna då man får jobba som en idiot och sen släpper det o det funkar! Jag saknar att gå upp kl 4 på morgonen för att åka till stallet o pyssla om hästen lite innan  det är dags att lasta och åka till tävlingen. Jag saknar att komma till tävlingsplatsen för att gå till sekitariatet efter att precis vakat upp o sovit i bilen. Jag saknar att rida fram i värmen och sedan ta på sig kavajen. Jag saknar väntan på att vänta på resultatet. Jag saknar ärovarven. Jag saknar allt! Jag saknar när det gick piss och jag rider ut från tävlingsbanan gråtande då mamma blir sur bara för att jag rider iväg. Det är så det ska vara.

Varför ska allt skit hamna på mig. Nu är det någon annans tur,jag tänker bli av med den här skiten och fortsätta leva på det som jag är bäst på,att rida.

Så ja, vad tror ni? Kommer Juliette börja rida igen?

Hoppas det iallafall, hade varit grymt kul att följa på bloggen. 

Dessutom är hon sjukt duktig på att rida!